Heidi har idag genomfört MT med 542 poäng som resultat. 

Hunden gick inte att få rädd och därmed visade hon inte heller några agressionsbeteenden. Massor med kamp dock så det var förutom kamprullelek även fullt koppelkampande med testledaren, bett i skrevet på overallen och mössan slet hon av dumpen. Positiva små minnesbilder med andra ord för det där var ju lattjo. Lite tugg och ett par omtag drog däremot ner poängen en del då det är många lekmoment. Uppmanade till kamp men tog en lov innan ett par gånger som också drog ner. Den där hoppande gubben i skynke var inte så himla spännande efter ett tag så där var inte heller full pott. Däremot letade hon efter trasan i röret tiden ut.

Full koncentration genom hela testet. Blixtsnabba avreaktioner på allt och snabbt fram utan hjälp. Nyfiken och intensiv. Fin anpassningsförmåga och socialt självsäker hela vägen. Döv för både ljud och skott. En aning försök att ta kommandot över testledaren (koppelkampandet) så en fyra på imponer/hotbeteenden. Fullt hanterbar dock och med glad svans. Inte ett dugg intresserad av att hälsa på människor som bara står och glor, men tar kontakt när samarbete bjuds. Vi fick också mycket beröm för vårt fina samarbete. Du och jag Heidi ♥

Nu är det bara L-test kvar. Heidi ska bli tjänstehund är det bestämt. Jag har blivit tillfrågad om jag kan tänka mig bli hundförare :) Jag tror hon kommer passa prima som väktarhund!

Kungaägget, lägre skydd. Vi drog nummer 6, alltså sist i lägreklassen.

Dagen startade med platsliggning men den avstod vi. Lite mer träning med skott känns som en bra idé. Jag vill känna mig lika trygg med att hon ligger när det smäller som när det inte gör det. Hon tycker ju de där skotten är lite upphetsande.

Heidi sprang som ett jehu i budföringen men enligt ena domaren smällde hon till mottagarens ben. Det tyckte inte mottagaren själv men däremot hade hon fått ge ett dubbelkommando. 9,5-10p

Påsläppet på spåret gick galant. Inte samma tokrusande för att efter två meter tappa spåret som hon tidigare har gjort innan vi fick hjälp. Inget flackande heller utan rakt och fint i spårkärnan. Första vinkel markerade hon kanonfint, men var sedan tvungen att ta en liten snurr för säkerhets skull innan hon spårade vidare. Vid andra vinkeln snurrade hon lite mer men tuffade sedan på. Helt fel tänkte jag då vi närmade oss ett staket. Men strax innan staketet låg slutpinnen. En överlycklig matte fällde en tår och kände att dagens värsta var över :) 10-10p

Lydnaden...ja jag vet som sagt inte vad jag gör på tävling som jag inte gör annars. Så fort vi går in på planen så blir det bara konstigt och Heidi blir annorlunda hon med förstås. Den här gången kändes det bättre än på söktävlingen men det kändes långt ifrån bra. Vi måste helt enkelt komma ut och tävla mer så det släpper. Poängen blev ju rätt bra ändå men kan jag hitta problemet hos mig själv så kan vi nog få riktigt fina poäng i framtiden. 218,25p utan plats.

Transport: In på planen med hund som var så laddad att hon skakade under hela transporten, tyvärr med startgnäll och lite oljud på köpet som drog ner poängen ganska rejält. Men vilket fokus! 7-9p

Överfall: Jag måste lära mig att inte gå så förbenat nära. Jag brukar få lite skäll för det men jag har öppenbarligen svårt att bedöma hur mkt 1,5 meter är vilket gav ett ngt klent överfall. Fint för övrigt utan kladd. 9-9p

Fasttagande: Här var jag lite nervös. Efter två rejäla vurpor så har hon blivit lite försiktig där, framför allt vid halt underlag och det hade ju regnat hela dagen. Men inte då. Hon smällde i rejält utan efterkladd. 10-10p

Ärmbevakning: Ja jo, vi har väl tränat ganska mycket på att hon inte ska släppa så fort figuranten tänker ordet stanna. Lite väl mycket kanske *skratt* Hennes släpande var nu istället lite sena men annars såg det fint ut...tills jag gjorde tabben att återgå mellan hund och figurant. Onödiga nerdrag kan man väl sammafatta det hela som. 7,5-8p.

Summan av kardemumman; 495p och klassvinst. Finfina priser och en jättetrevlig tävling!

Vi är laddade!

Fasttagandet

Foton lånade från krokasmeden.com

Nytt på resultatsidan!

Foto: krokasmeden.com

Då har vi äntligen kommit ut och tävlat sök. I höstas blev vi ju bortlottade och sedan kom vintern med tävlingsuppehåll. Nu är vi uppflyttade till högre och det känns ju bra. Det var på tiden liksom!

Dagen började väl lite tokigt. Vi satte fram klockorna på våra mobiler, men det visade sig sedan att det hade de redan gjort själva. Vi gick alltså upp klockan 5 på morgonen och var där en timma tidigare än beräknat. Det blev en rejäl avrastning och fika i skogen innan vi for till klubben (Kallebäck).

Klockan kvart över 8 var det samling och lottdragning. Jag drog nummer ett av tre. Skönt, då slipper jag vänta så länge. Väntan blev dock väldigt lång ändå. Eliten och högre körde ju först och mitt i allt föll ena figuranten ihop i skogen och fick hämtas med ambulans. Hua! Vid ett-tiden var det äntligen vår tur och väntan verkade vara bra för Heidi. Hon gick som en klocka. Sprang ut fint, gjorde fina framslag och hittade figuranterna snabbt och lätt och på "rätt" slag utan att dra fram i rutan där vinden kom ifrån. Fina markeringar på bra avstånd och kom utan tjafs in och lade sig hos mig när jag kom fram. En gång gick hon lite grunt, men bröt direkt när jag ropade och gick fint ut när jag skickade om. Tre minuter tog det, sedan var det klart  Vi fick extra beröm för hur vi skötte oss ute hos hos figuranterna, framslagen som var alldeles lagom samt farten. Tio poäng från båda domarna (Willy Gustavsson och Hasse Larsson) med orden "vi hittade inga detaljer att anmärka på". Ord jag kommer ta med mig och minnas de gånger det strular.

Det var en rolig ruta. Platt, blött och ganska tätt på ena sidan och brant med stenblock på andra. En ruta som passade Heidi bra. Vinden kom som sagt framifrån.

Efter det var det lite mer väntan, lunch och sedan lydnad. Nu var det varmt, framför allt på den öppna planen, och det märktes på många hundar. Eliten och högre (rapport och sök) körde först även nu. Vid 4-snåret var det vår tur. Både jag och Heidi var trötta men på parkeringen mitt bland skällande hundar och folk kändes det finfint. Så fort vi kom in på planen försvann känslan helt. Jag vet inte vad jag gör, men helt plötsligt sprack vår fina bubbla. Fin kontakt i momenten, men hon pep lite och det har hon aldrig gjort, någonsin!! Som tur var inte så högt att det hördes till domarna, förutom i hoppet, men ändå! Mellan momenten var hon väldigt disträ och okoncentrerad. Så, vi gjorde nog vårt sämsta lynadspass på väldigt länge men fick i alla fall 218,25 p. Det blev överlag en del slarv.

Efter lydnade var vi redan uppflyttade, så platsen hoppade vi över. Jag ville avsluta med något roligt för Heidi så därför var vi med på budföringen. Dessutom vore det ju kul att vinna klassen också hörde jag den där där tävlingsmänniskan i mig mumla något om. 100 meter är långt, men det var full fart till mottagaren med bara ett ögonkast på skytten när skottet gick av. Full fart tillbaks till mig...trodde jag. Domarna stod ganska nära och hon siktade in sig på dessa. Jag fick ropa in henne när jag såg att hon var på väg dit så ingången blev ju inte den bästa. 8,5 resp 9 poäng där.

Summan av kardemumman, 513,25 poäng och en dödstrött liten flock (ja förutom Heidi då kanske) som sent omsider kom hem med en klassvinst i bakfickan.

Trevlig tävling, trevliga människor, trevliga domare och en suverän tävlingsledare (Titti).

Fr vänster: Jag, Jessica, Carin, Maria och Carina

Alla foton har husse tagit.

Skydd, spår, sök, lydnad och uppletande avlöser varandra. Dagens sammanfattning efter skyddet; det blir då rakt inte samma tryck i korgarbetet när det är husse som figurerar. Han, som mest brukar sköta markservicen, lägga spår, komma med kritik och agera lekfarbror, fick utmana Heidi lite extra. Tyvärr gjorde en rejäl vurpa i överfallet inte saken bättre, men nog är hon genomtränad. Kanske lite för, det blir lite mycket rutin över det hela, så nya utmaningar komma skall! Hon kan lägremomenten väl. Även civilsändandet och modprovet ser fint ut.

Lydnaden ser bra ut men jag finlirar vidare förstås, uppletandet ok, spåret ömsom vin, ömsom vatten och söket går för det mesta riktigt bra. Det blev väl också lite tokigt när vi körde sök bara jag och husse. Heidi fattade först inte alls galoppen när husse sprangs på utan hon sa bara tjing och fortsatte leta. Vi fick dock ordning på det med.

Själv ska jag börja arbeta som ronderande väktare, men först väktarutbildning. Det ska bli skönt att komma ifrån geovetenskapen ett tag. Jag behöver en akademisk paus. Att börja arbeta som geograf får bli längre fram. Nu vill jag göra något helt annat. Och det ett bra tag!

Heidi med sin favorit

Älskade Kuben

Die You ugly beast!

Han är bra på sånt där, husse.

♥ Heidi ♥

När livet är som bäst!

Naturen börjar vakna till liv

Efter en dag i skogen sitter en hamburgare rätt fint. Den godaste, på Oscars i Kungälv!

Fetisdagen idag. Sitter och väntar på att en viss någon ska komma tillbaks från affären med våra favoritsemlor. Klart man måste äta semlor idag...också!

Tidigare idag drog jag iväg till Jonsered för att spåra med Heidi. Jag ger mig inte, hundfan ska bli bra på att spåra. Jag ska få ner tempot och öka nogrannheten. Beväpnad med leverpastejfyllda snusdosor, mängder med snitslar och ett paket köttbullar gick jag till verket. 800 meter, en halv köttbulle var 20:e meter, och 7 dosor med jämna mellanrum samt hyfsat tätt mellan vinklarna. Jag brydde mig dock inte om några apporter den här gången, för de vet jag hon tar fint. Nu är det annat som gäller. Well..., efter att ha blivit alldeles till sig i trasorna efter första köttbullen och snurrat sig fram 50 meter så spårade hon faktiskt ok och med något lägre tempo. Framför allt efter första dosan för köttbullarna sög hon upp i farten. Däremot fick hon några tapp och snurrade till sig alldeles vid ett ställe. Hade det varit tävling så hade vi nog fått bryta där gissar jag. Men snitslar är bra! Nästa gång ska jag lägga gottorna lite glesare men i mindre bitar i hög så hon måste stanna upp.

Skitspår...varför varför måste det vara med i skyddet för *morr*

Igår var det desto roligare. Vi mötte upp Asta på Borås BK för att vara med på deras skyddsträning och även träna lydnad och uppletande. Medan ett annat par började med skyddet körde vi lite lydnad och det kändes helt ok. Kasst med snö och is som underlag men hon var helt obrydd av de andra hundarna på plan. Lägremomenten ser bra ut, men de kan förstås snyggas till ytterligare, och krypet har blivit kanonbra!

Ny figge, nytt ställe, men Heidi är verkligen genomtränad i skyddet. Allt satt jättefint. Snygg transport och en riktigt bra stöt i överfallet. Fin ärmbevakning, fina släppande och utbackningar samt bra bett. Även överfallet såg finfint ut. Däremot var stöten lite fjösig men efter vurpan och skadan förra året så blir hon lite försiktigare så fort det är slirigt och halt underlag. Det ser fortfarande bra ut men hon taxerar då något. Vi får väl helt enkelt hoppas på att det är torrt och fint när vi ska tävla.

Lite till lydnad efter det, ett skyddspass på mig själv, lite bus med schäfern Challe och sedan uppletande i en rolig ruta. Rejält brant uppför och massor med små skrevor och stora stenbumligar. Vi vallade en korridor och Heidi fick 4 föremål. Jag har ju jobbat en del med att gömma föremålen så långt ned som möjligt och det visade sig nu. Det föremålet vi hade lagt uppe på högsta stenen lyckades hon inte lokalisera. Ju mer vi visade, desto nogrannare blev hon på backen. Hon snurrade runt runt och finkammade området runt stenen. Till slut, efter verkligen ha jobbat, så lyckades hon få upp näsan och ta in den lilla apan. Jag gissarattden lilla mallinutthjärnan var bra trött då.

En himlatrevlig dag i alla fall, och roligt att få komma och träna på nytt ställe.

Foto: Asta Egerlind