En Blogg om Krokasmedens Heidi Ho, Blomsterängens I Am Miss Kubana, hundträning, fotografering, friluftsliv, bröstcancer och allt runt omkring.
Gamla bloggen HÄR
Heidis hela MH finns på resultatsidan.
|
|
1 jan 2012 18:18:12 Vilken underbar dag det var igår. Drömvinterväder! Frost i marken, blå himmel och strålande sol. Vi åkte iväg till Nääs för att lägga änggspår till Heidi. Nästan en km långt med några vinklar och apporter. Heidi skötte sig fint, men på sista sträckan tog koncentrationen slut något. Alla apporter in dock, så även kulslutet. Hon är helt klart bättre på skogspår men framåt går det.
Hon ligger på bra i linan.
Efter spåret satte vi oss och drack varm choklad i solen medan hundarna skrotade runt. Heidi stod efter en stund och glodde intensivt på något längre bort. Fem rådjur som i sin tur glodde på oss. Innan jag hunnit hämta Heidi for hon iväg som ett skott efter familj Bambi. Men nog har all inkallningsträning gjort gott, hon vände och kom tillbaks trots att rådjuren rusade iväg framför henne. Kuba gjorde som vanligt, sprang en liten bit bara för skoj skull och Ragtime gjorde som vanligt han med. Ingenting med andra ord. Jaktlust är inget man förknippar den kalven med.
En skön promenad avslutade vår utevistelse.
Vacker vy i Nääs
Nyårskvällen tillbringade vi hos "svägerskan" med familj. Hundarna var med så det var huset fullt. Det bjöds på trerätters middag, god dryck och mys i största allmänhet. Vid tolvslaget gick vi ut för att tända lite jättebloss. Det är ett riktigt hästområde så raketerna brukar endast lysa med sin frånvaro. Så dock inte detta år. Det började smälla och tjuta en hel del men hundarna reagerade inte alls. De fnattade runt som vanligt i skenet av fyrverkerierna. Efter att ha haft ett par skotträdda hundar är det himlans skönt att slippa ha det eländet.
Hanna och Moa
Idag är en riktigt slappardag. Det är skitväder ute. Vi sitter mest i soffan framför en film, med godisskålen iknät och en latte att sörpla på. Hundarna får nöja sig med promenader. I morgon blir vi mer aktiva.
Jag har fått massor med läsare och det är verkligen jättekul. Vi önskar både gamla och nya ett riktigt gott nytt år! Hoppas ni fortsätter att följa bloggen =)
|
|
|
30 dec 2011 18:00:28 De två sista dagarna har varit bedrövligt trötta. Så där så jag inte orkat engagera mig i någonting. Det var så tungt så tungt att springa häromdagen och hundarna har bara fått långpromenader. Vädret har ju inte direkt gjort saken bättre med sitt jämngråa nylle. Sovit länge, masat sig ut med hundarna innan det gråa övergått till svart och suttit i soffan och ätit alldeles för mycket julgodis. Det sista hystade jag i diskhon i går kväll, bara för att slippa känslan av att ständigt vara sockerstinn och ha så mycket myror i benen att det inte går att sova (RLS).
Trötta stunder
I dag har jag börjat vakna upp och vi fick äntligen träna lite skydd med krokagänget. Det har varit en paus i skyddet nu några veckor men det märktes inte så mycket på Heidi. Lägremomenten sitter fint. Fin transport med endast lite, lite ivägglidning i högersvängarna. Bra stöt utan kladd och fint in till min sida igen för fortsatttransport. Fasttagandet är rent och stöten sitter där den den ska. I dag var det bra lerigt och halt och då märker jag att hon inte gasar på för fullt. Jag tror det beror på den där hiskiliga vurpan hon gjorde vid ett överfall i somras, hon slog sig rätt illa då, och det verkar ligga kvar i bakhuvudet hos henne. Inte så dumt egentligen, även om det inte är det man vill se på tävlig. Bara att hoppas att det är torrt på planen då det är dags. Ärmbevakningen sköter hon fint som vanligt. Bra bett, släpper fort, backar ut fint samt tyst och koncentrerad bevakning. Nästa gång tänker jag bannemig köra lite nya saker. Det börjar bli lite tradigt med lägremomenten.
Lite lydnad hann vi också med men motivationen idag var inte på topp, ja hos mig alltså. Hedi var duktig och träningssugen. Årets sista simtur blev det dessutom för den lilla skäphögen. Innan skyddet tyckte hon det var mysigt att rulla sig i en bajshög. Bara tanken att sätta in henne i bilen tillsammans med de andra hundarna...fy fanken, tur att Delsjön fanns nära.
En riktigt skön promenad i fiskebäck fick vi sedan med flocken. Värmande sol, glada hundar...behöver jag säga mer? Underbart!
Äckelpottan!
|
|
|
27 dec 2011 14:16:25 Tog en skön förmiddagspromenad med hundarna. Gick rakt ner till Sankta Birgittas kapell, sedan vidare längs med vattnet, förbi Röda sten och bort till Nya varvet. Solen sken och fast det blåste kändes det milt och luktade vår.
Insåg än en gång hur mycket jag älskar att bo just här. I en större stad i södra sverige. Göteborg. Vid havet. I Kungsladugård i hjärtat av Majorna. Närheten till vattnet, de vackra gamla landshövdingshusen med alla mysiga innergårdar. Pilsnergubbarna, spårvagnarna, stämningen och atsmosfären, den sköna blandningen av akademiker, bohemer och allt där emellan.
Här föddes min pappa, här växte han upp. Här spelade han fotboll på Gröna vallen som liten talle med äppelknyckarbyxor och rutig keps. Här bodde farmor och farfar tills de dog. Trots att jag själv växte upp i Askim är det här hemma. Havet är hemma. Mammas stora motorbåt, pappas segelbåt. Somrarna på Källö och huset på Käringön. Själv blev jag trots det ingen båtmänniska. Jag trivs bäst på land. Men havet byter jag inte bort. En lisa för själen.
Jag är lycklig nu. Nu när allt börjar falla på plats. När jag hittar hem. En sak i taget. Ett par bitar till. Sedan blir livet helt!
En hörna av vår innergård
Nere vid Röda sten
|
|
|
21 dec 2011 22:15:37 Heidi har lärt sig att spåra, jag och husse springer nu 5 km tung bana i skogen utan stopp, Kuba är tokglad och är den som får igång de andra hundarna i lek och Ragtime har slutat att fälla i och med foderbyte. En fin decembermånad så nu önskar vi...
|
|
|
15 dec 2011 19:15:48 December månad och året börjar närma sig sitt slut. Heidi fyllde tre år häromdagen men det är bara ett litet korn av allt som har hänt det här året. Samma tid förra året flyttade jag in i min nya och alldeles egna lya. Mitt lilla hjärtebarn som jag trivs så bra i. Året avslutades med glöggafton för mina vänner här hemma och jul och nyår hos mina päron.
2011 har varit ett år av förändring och mycket roligt har hänt, men också lite mindre roliga saker förstås. Fyra läger har vi hunnit med. Sökläger i Solviken, kennelläger i Kosta, spårläger i Kind och skyddsläger Gråbo. Jag älskar läger så de har verkligen varit en lisa för själen och fått mig och Heidi att utvecklas åt rätt håll i träningen. Tyvärr har det inte blivit några tävlingar för vår del. Vi blev bortlottade från söktävlingen och strax innan skyddstävlingen började Heidi att löpa. Nåväl, vi hoppas kunna ta igen det nästa år. Mycket träning har det i alla fall blivit och det har varit kalaskul. Min nya sökgrupp är fantastisk och bytet har givit mycket resultat. Jag har också varit hjälpinstruktör på en brukslydadskurs på GMBK och träningsgruppen som jag är ansvarig för har både varit aktiv och växt.
Den treåriga kandidatutbildningen är avslutad, ja förutom några poäng som ska in. Nu tar jag en paus från universitetet och satsar troligtvis på en ny väg i livet. Tills dess söker jag arbete och njuter av friheten.
Kameran pajade. Pest och senapsgas!
Jag har hunnit att opereras ännu en gång. Det skulle bli ytterligare en gång, men väntetiden gör att det får bli efter jul istället. För övrigt är jag frisk, ingen mer cancer och inga fler mediciner. Underbart! Jag har sakta men säkert börjat att bygga upp min kropp. Med simning, styrketräning och löpning. Det går framåt även om det ibland är tungt, men framåt går det och jag har målen klara för mig.
Bästa vännen och livskamraten dök upp i mitt liv för att stanna. Med honom kom en stor hund, massor med glädje och oväntat samboskap. Ingen är gladare än jag för det. Hundarna går finfint ihop och flocken känns komplett. Vi siktar mot en spännande framtid med en hel hög av gemensamma intressen på vägen.
Smolket i bägaren det här året är så klart Kubas atros. Det onda i tån som inte går att bota, endast förebygga och lindra. Efter omgångar med medicin och sin dagliga dos glukosamin, den grönläppade musslan som stinker, så är hon för det mesta lika pigg och glad som innan atrosen dök upp. Det finns mer att göra den dagen det blir värre, och till dess lever vi som vanligt med bus, promenader och spårträning. Livet ska levas, dock kanske med lite extra stöd och tanke i det här fallet.
Över lag, ett himlans bra år 
|
|
|
9 dec 2011 12:14:41 Vilket väder, göra petter! Stormbyar och ösregn. Fast jag klagar inte, inte mer än att det blir svårt att motivera sig för hundträning såsom spår och uppletande. Jag älskar väder, ja nästan alla typer av väder, när man har rätt förutsättningar för att kunna njuta av det. Jag avskyr visserligen snö. Inte just när det snöar eller ligger drivor med glittrande pudersnö som man kan pulsa runt i, men det räcker med ett par veckor sedan kan den försvinna och lämna plats för barmark. Is, slask och kvarliggande packad snö är det värsta jag vet. Tacka vet jag mild göteborgsvinter. Fast nog längtar jag efter het sommar, värmeälskare som jag är. Men just nu är det skönt, när hundarna har varit ute och man sitter och gonar sig inne i värmen medan det rasar ute. Jag ska dock trotsa vädergudarna och ge mig iväg till Skatås för att springa 5 kilometer i terräng. Det kommer väcka livsandarna till liv, och muskler som får veta att de lever.
 Skönare hundträningsdagar.
Sista dagarna har vi tillbringat både i löpspåret med oss själva och i skogen med hundarna. Vi vill inte springa med Kuba på grund av hennes tass, och vill inte lämna henne ensam utan Heidi, hon blir så förtvivlad då. Båda har istället fått spår och Heidi uppletande. Hundträningen blir ju inte så regelbunden nu på vintern, så det är skönt att man har bestämda dagar med sök- och lydnadsgruppen. I morgon ska vi träna sök bortåt Alingsåshållet till. Jag gissar att jag kommer vara både blöt och frusen vid hemkomst. Det kommer nog rådas bot på senare på kvällen då jag och ett skönt gäng ska hem till Ann för lite partaj! Nu ikväll blir det däremot lussekattsbakande här hemma. Mer riktiga saffranspistiller. Det är goa grejer det!
 Jag får ofta frågan om hur Heidi är hemma. Typ...såhär!
|
|
|
2 dec 2011 17:22:07 Julmånaden har inletts. Jag älskar den här tiden. Ljusen, dofterna, stämningen och allt det goda, goooda! Vi njuter av glögg, nötter, klementiner, hemgjorda pepparkakor, kaneltoppat kaffe och dofterna av nejlikeapelsiner och levande ljus. Vi bakar hus och pepparkakor, planerar jugodis och drömmer om julmat. På godisbordet kommer det bli hemmagjort i form av maraboufudge, knäckäpplen, brända mandlar, fransk nougat, jordnötschoklad och napoleonkulor. Jag längtar efter att sätta igång men vet att om det ska bli något kvar till jul så är det bäst att vänta.
I dag har vi varit ute i skogen med jyckarna. Båda fick var sitt skoggspår som de skötte fint. De är så otroligt olika även i spårningen. Den ene lugn och metodisk, den andra het och lite slarvig. Tänk om jag kunde slå ihop deras spåregenskaper, så bra det hade kunnat bli!
Medan spåren lade till sig satt vi på en sten och njöt. Njöt av att äntligen få se solen, att äntligen kunna sitta ute och dricka kaffe. Det är guld!
Löpningen går framåt. Konditionen blir bättre och bättre även om det känns som om det går långsamt. Men nu klarar jag av att springa rundan utan att stanna eller gå. Det är ju en bra början i alla fall, och snabbare blir vi för varje vecka. Det är skönt att känna hur krafterna börjar komma tillbaks, hur kroppen vaknar till liv efter att ha legat dvala några år.
Heidi har slutat att löpa och nu väntar vi på nästa. Kuba ska om hon följer sin vanliga cycel löpa nu i december. Än så länge märks ingenting på henne. Hon är bara glad. Glad och sitt gamla vanliga jag igen och det är så härligt att se. Visst har hon sina dagar när tassen gör lite ont. Men bara när hon har röjt alldeles extra mycket med Heidi, och bara ibland även då. Då kommer min oro och rädsla som ett brev på posten, även fast jag vet att mer finns att göra om smärtan blir värre eller konstant. Hon är tydlig med sin tass, jag märker direkt när den gör sig påmind och det är bra. Då är det lätt att anpassa sig. Men för det mesta, som nu, är hon sprallig och pigg.
|
|
|
26 nov 2011 14:31:40 Det har blivit hemskt segt att uppdatera bloggen. Livet rullar på och annat prioriteras. Det händer mycket och ingenting alls. Men jag borde väl skriva lite oftare.
Jag borde berätta om skyddslägret som var så himla bra, roligt och välorganiserat.
Jag borde skriva om hur ledsen jag blev när Heidi började löpa en vecka innan vår debut i skyddet. Hon som var så klar. Ja spåret skulle ju bli en chansning förstås, men resten.
Jag borde skriva om Kuba och hennes tass som inte alltid är bra utan gör henne lite småhalt till och från och min oro över detta.
Jag borde skriva om Loke som blivit sjuk, gamla mannen, och hur oerhört gärna jag hade tagit hem honom om jag bara hade kunnat. Om bara inte Om fanns.
Jag borde skriva om att Heidi inte ska få valpar. Inte vid detta löp utan nästa. Hane har inte valts ännu men det blir något spännande, det vet jag.
Jag borde skriva om hur underbart det är att vara tillsammans med och leva med sin allra bästa vän. Hur mycket rikare mitt liv har blivit. Hur bra våra hundar trivs tillsammans men att Ragtime har fått flytta ut under löpet. Om alla våra utflykter och annat vi hittar på.
Jag borde skriva om att vi har börjat löpträna regelbundet och hur segt det är att komma tillbaks efter alla operationer och behandlingar.
Jag borde skriva om vår hundträning. Om hur det går i söket, skyddet, spåret, uppletandet och lydnaden.
Jag borde berätta om vårt fina muminpepparkakshus som står och stilar sig på hörnskåpet och om allt julgodis vi planerar att göra.
Jag kanske borde skriva om vilken väg jag ämnar gå i livet nu. Fast nej förresten, just den biten tänker jag hålla förmig själv.
Jagborde skriva om allt bra men även om det mindre bra.
Men jag ids inte. Det får bli nästa gång. I stället lägger jag in några bilder från en av våra termosfika i eftermiddagssolen.
|
|
|
4 nov 2011 10:11:03 Senaste tiden har mest handlat om spår. Ängsspår. Raka spår och lära liten het och hetsig rödräv att gå i kärnan för att inte slarva bort sig vid varenda vinkel. Det går sådär. Hon blir fortare och fortare trött i mössan känns det som. I går på skyddsträningen kände jag inte igen henne riktigt heller. Hon har börjat tvätta sig en del och efter den enorma fällningen har ny, vacker, röd och fluffig vinterpäls kommit. Löp på gång måntro?
November redan. Men dagarna är milda och snö känns ännu långt borta. Underbart. Man kan vara ute en heldag utan att frysa tårna av sig och marken är bar om än lite blöt. 11 grader! Tänk om det kunde fortsätta så här fram till jul. Ingen hade varit lyckligare än jag. Fast när adventsljusen tindrar i fönstren och juldofterna sprider sig får gärna vit fluffig snö komma. Jag längtar året om efter två saker. Sommaren och jul. Men nu passar vi på att vara ute så mycket det går. Det fattas bara lite sol. Glögg dricker vi oavsett väder =)
I dag bär det av till skyddsläger. En helg med hundfolk, duktig instruktör, härliga människor och dukat bord är inte fy skam. Det ska bli spännande att se hur Heidi skyddsar på ny plats med ny figge. Det var ett tag sedan. Jag hoppas hon inte är allt för trött och påverkad av det eventuellt kommande löpet. Nyttigt blir det oavsett. För oss båda.
Ha en underbar helg!
|
|
|
26 okt 2011 13:35:06 Det är lite tråkigt att uppdatera bloggen när responsen är så skral. Å andra sidn är det roligt att själv gå tillbaks i tiden och läsa i sin egna blogg. Dessutom är jag glad för att det är ett gäng som läser i alla fall, tro inget annat, men man blir ju lite nyfiken på vilka alla är ;-)
I helgen var det spårläger i Kind. På fredagen samlades hela gänget för genomgång, presentation och diskussion om vad vi alla önskade och vilka problem vi har. För min del var ju det inte så svårt, vi behövde börja från noll. Däremot visste jag ju precis hur jag vill att min hund ska spåra, men inte hittat rätta verktyget. Gunnel Hjort hade samma syn på spårarbetet som jag själv och därmed just det jag behövde och ville ha för att så småningom komma dit jag vill. Fantastiskt!
Hela lördagen ägnades åt just spår och ta mig tusan, med rätt metod så spårade Heidi fint, både mina och andras spår. Fem ängsspår hann vi med under dagen och det kändes som om lösningen var hittad. Nu ska vi bara köra på så ska det nog inte bli några problem. Tack Gunnel, du kom som en räddande ängel *skratt*
God lunch, god middag och vid 10-snåret var klubbstugan tom och alla isäng. Vi var något möra allihopa :-)
På söndagen var det dags för lydnad med Torbjörn Johnsson. Förutom en privatlektion i hur jag ska hantera den springtokiga mallen ute i skogen för att hon ska hålla sig i närmare utan att jag själv måste vinna kontakt hela tiden, så var det för vår del fokus på just fokus. Den ständigt gloende hunden var inte fullt lika gloende på en helt okänd plan upptäckte jag. Nåväl, Torbjörn är väldans duktig och vi fick jättebra hjälp. Han hjälpte mig även med finliret på krypet. Nu ska det nog bli fint tempo där med. Tack Torbjörn!!
Summa sumarium. Ett toppenläger på alla sätt. Välorganiserat, kanonbra instruktörer, god mat, trevliga deltagare, roliga hundar (holländare, malle, border collie, kelpie och boxer) och fina spårmarker. Det gjorde du himlans bra Jenny =)
Foto: Annika Ramstedt
Två spår och ett lydnadspass har vi hunnit med efter hemkomst än så länge. Spårandet funkar finfint så här långt och i lydnaden tränade vi mest på fokus mellan momenten och att inte tjuvstarta i hopp och vid apporteringen. So far, so good!
|
|
|
